Intercoolern är byggd av cellpaket från en Volvo F16 lastbil. Jag har satt två st cellpaket i bredd och byggt ihop dem med gemensamma gavlar.

Vattenkylaren är byggd av Volvos tropikkylare som delats på mitten och ihopsatt på ”bredden” istället med egna gavlar, precis som intercoolern.

Ett nytt insug med slidspjäll börjar ta form. Spjället är 46mm i diameter, och helt öppet vid full gas, dvs inga spjällaxlar mm som hindrar luftflödet.

Grenrör i rostfritt stål. Byggt av 50×2 rör som tigats ihop. Uttag för wastegate saknas ännu på bilden.

Plenumkammaren är nästan färdig. Byggd i plåt som jag har bockat med mycket stora radier. Gavlarna är knackade med kulhammare och har tigats ihop med kammaren. Även fästet till kompressorn är färdigbyggt.

Nu började jag fördjupa mig mer i motorn och kringutrustningen till denna.

Här fräser jag ur Venolia kolvarna så att ventilerna får plats.

Vevstakarna och kolvarna kommer från Sten Parner Motor.

Tvåskivig tiltonkoppling med AP-lameller. Kommer från Parner.

Detta är egentillverkade ventiltryckare, härdade och slipade. Mycket jobb att svarva manuellt men resultatet blev bra.

Portning av topplock, ett tidskrävande men roligt jobb.

Ungefär här började visionen om en körbar motor med stor turbo att ta form. Jag funderade mycket fram och tillbaka om hur man skulle få bort turbo fördröjningen.

Först tänkte jag ha ett responssystem som sprutade in bränsle och luft i grenröret som skulle antändas och sätta fart på turbon, men det skulle bli svårt att få tillförlitligt.

En kompressor för att hjälpa turbon igång vore ett bättre alternativ. Det blev många skisser på olika lösningar på styrningen av kompressorn. Jag ville att den skulle kopplas bort när väl turbon byggt upp laddtryck, eftersom en kompressor tar ganska mycket effekt från motorn för att drivas.

Först funderade jag på att använda en magnetkopplig på remhjulet, men det skulle nog bli svårt att få det att hålla. Därför började jag fundera på ett system som skulle avlasta luften från kompressorn när turbon börjat ladda. Enligt effektkurvorna på kompressorn så skulle den bara behöva ca 10Hp för att drivas vid fullt varv och inget tryck, och den förlusten kan man leva med.

Första versionen av 16V motor började byggas. Det blev grenrör i svarta tryckkärlsrör, insug i plåt med 40mm runners och gemensamt gasspjäll. Diverse olika spjäll och backventiler började konstrueras för att få en bra reglering av laddtrycket och en bra styrning mellan kompressor och turbo.

Kompressorn blev en Eaton M62, den ger en liter luft per varv och är drevad 1:2 vilket blir ca 0,8 bar i laddtryck. Turbon blev en Garrett T04E detta år.

Nu var det dags att lacka, kulören blev Opels 529 orange, faktiskt en färg som Mantan såldes i original.

Jag valde att själv hålla i sprutan av ekonomiska skäl.

Bilen lackades precis överallt, det såg ut som att den var doppad i ett färgbad.